Inom Teknik och Naturvetarcirkeln i Lund i höst har de gett sig på temat: Makalösa manicker – om naturens och människans maskiner. Den 27 oktober talade Bengt Olle Bengtsson om Organismen som maskin. Bengtsson menade att man både kan och inte kan tala om organismen, och då kanske främst människan, som en maskin. Liknar man organismer, levande varelser, vid maskiner kan man skilja på energimaskiner (där energiförändringar står i fokus), materiemaskiner (där materieförändringar står i fokus) och informationsmaskiner (där informationsöverföring står i fokus). Bengtsson valde att titta närmare på maskinmetaforen där maskinen behandlar information och som handlar mer eller mindre komplext beroende på hur mycket information som tagits emot.
Människan har ung 22 000 gener, vilket är förbluffande lite, tycker Bengtsson. Även aporna har ungefär lika många gener och de har därmed lika mycket informationsmaterial att utgå från. Vi tycker dock ofta, som Bengtsson, att vi människa är rätt smarta. Men Bengtsson, tillsammans med von Neumann, menar att vi kan inte göra mer komplikationer (svåra saker) än den komplikationsmängd som matas in i organismen (t ex människan). Bengtsson visade då på två sätt att se på människan. 1) Vi är inte så komplicerade (komplexa) som vi tror. 2) Input, genomet, är mer komplext än vi tror (generna kan t ex splittras på olika sätt och ge upphov till varianter). Tvåan ger Bengtsson inte mycket för.
En underavdelning till 1) är att människan är duktig på, beroende av, omgivningen, naturen. Vi kan t ex inte göra syre själva, vi kan inte göra C-vitamin själva, vi är beroende av bakterierna i magen etc. Vidare är vi duktiga på att tillverka information själva (som t ex antikroppar efter en sjukdom, som gör att vi kommer lindrigare undan när samma bakterier och virus kommer igen).
Jag kunde till min glädje notera att Bengt Olle Bengtsson kom fram till att människan inte är så komplicerad och att vi är helt beroende av omgivningen/naturen. Därmed skulle man, om man gör en P3 övergång, vilket är min utveckling, kunna säga att naturen har ett egenvärde, eller direkt moralisk status, vilket har beskrivits tidigare.
Tankar i tiden från Lund 