Om de unga, eller en ny logik?

Är de unga annorlunda, eller är det en ny logik att förhålla sig till ”de nära” och de på distans? Efter att ha tittat 15 minuter på: ”Simon Sinek Explains the Millennial Paradox”, ställde jag mig den frågan. Här är intervjun:

Är det denna bild man kan få av de unga ”millennials”!?:

millenias_be_like

Hur lata/annorlunda är då de unga? Kritik mot kritiken finns till exempel här. Det har sedan länge förekommit om hur barn/unga är och hur de bäst bör uppfostras:

synen_pa_barn_unga
Tänker skriva mer om hur vi ”drogas” av behovet av ”snabba” kontakter, och uppskattningar/likes,  via sociala medier i stället för att ta ”långsam” kontakt med de vi fysiskt träffar hemma och på möten. Detta ”faktum” kan säkert problematiseras… Framförallt om det bara en generationsfråga, eller om det är olika ”logiker” att förhålla sig till omgivningen. Vilken typ av kontakt har vi på olika möten?, vilka möjligheter har vi att hjälpa varandra i ”köttvärlden” och vilken möjligheter har vi att hjälpa varandra via sociala medier? Vilka kontakter via sociala medier är ”inte bra” (bara för att få dopamin, som tas upp när Simon Sinek förklarar ”the Millennial Paradox”) och vilka (yrkes)kontakter via sociala medier kan anses vara ”av godo”?

Det var några frågor som i någon mån kommer att besvaras…

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s